söndag 18 april 2010

Den här bloggen har flyttats


Den här bloggen finns nu på http://riktigkattmat.blogspot.com/.
Du omdirigeras automatiskt om 30 sekunder, eller så kan du klicka här.

Om du är feedprenumerant uppdaterar du prenumerationen till http://riktigkattmat.blogspot.com/feeds/posts/default.

En bok

Bättre sent än aldrig. En bok är på gång. Ni vet, en bok... med papperssidor. Bloggen kommer förvandlas allt mer till just en blogg istället för en tillfällig hemsida.

Om det är något särskilt ni tycker är viktigt att ta med i boken får ni gärna kontakta mig.

onsdag 8 juli 2009

Sommaren är här och jag vet, jag är lat

Arbetet med den nya hemsidan går inte framåt, tyvärr, så bloggen får duga och tyvärr sköter jag inte ens den! Så kamrater, ge mig tips på vad ni vill se här. Skicka ett mail till matilda@devonrex.se och ge önskemål.

Det är svårt att fokusera på en blogg när man har en parvel på 8 månader som lär sig nya saker varje dag. Kattmaten är upptäckt så numera äter katterna på vägghyllor. Snitsigt värre.

Så, var inte blyga. Skicka önskemål.

Ha en skön sommar!

måndag 23 februari 2009

Internationella enheter (IE)

Internationella enheter (IE eller IU på engelska) är ett mått på ett ämnes biologiska aktivitet. Detta är ingen konstant utan varierar från ämne till ämne. När man ska konvertera ett ämne från tex. mg/kg till IE/kg måste man alltså ta hänsyn till exakt vad för ämne det handlar om.

För A-vitamin gäller att 1 IE=0,3 μg.

För D-vitamin gäller att 1 IE=0,025 μg.

Det är lite mer komplicerat för E-vitamin eftersom E-vitamin är ett samlingsnamn för olika ämnen, tokoferoler. Olika tokoferoler har olika biologisk aktivitet.

För syntetiskt dl-α-tokoferol gäller att 1 IE=1.10 mg

För syntetiskt dl-α-tokoferolacetat gäller att 1 IE=1 mg

För syntetiskt dl-α-tokoferolsuccinat gäller att 1 IE=0.89 mg

För naturligt d-α-tokoferol gäller att 1 IE=1.49 mg

För naturligt d-α-tokoferolacetat gäller att 1 IE=1,36 mg

För naturligt d-α-tokoferolsuccinat gäller att 1 IE=1.21 mg

söndag 22 februari 2009

Vatten

Vatten är livsviktigt för alla levande varelser. Det är oftast ingenting vi tänker mer på. Vi dricker när vi är törstiga. Vi tänker nog inte heller på hur mycket vatten vi faktiskt får i oss under en dag och om vi tänker på det tänker vi nog främst på den mängd vi dricker. Hur många tänker på allt vatten vi äter?

Kattens kropp är gjord för att livnära sig på hela bytesdjur och kattens bytesdjur består inte bara av kött, ben och päls utan även av stora mängder vatten. Bytesdjuren består av 65-75 % vatten.

Katten får i sig vatten på tre sätt:

- via sin föda
- genom att dricka
- via ämnesomsättningen (ämnesomsättningen skapar 10-13 g vatten per 100 kcal omsättbar energi)

Om en katt äter 10 sorkar á 40 g på en dag får den totalt i sig 400 g mat. Om 65% av sorken är vatten innebär detta att katten "äter" 260 ml vatten. Grundbehovet av vatten hos en vuxen, frisk katt är ~60 ml/kg så 260 ml vatten täcker vätskebehovet helt och fullt hos en katt på 4,3 kg. Katten behöver alltså inte dricka särskilt mycket vatten så länge den äter en vätskerik kost.

Om samma katt (den som väger 4,3 kg) istället äter torrfoder med en vätskehalt på 8% äter den ca 65 g mat/dag och då "äter" den bara drygt 5 ml vatten. Resterande 255 ml måste katten dricka.

Problem kan uppstå om katten inte lyckas dricka dessa 255 ml.

Ju mer katten koncentrerar sin urin ju högre densitet får urinen. Det innebär att ju mer koncentrerad urinen är ju fler potentiellt farliga ämnen samlas i urinen tex. kalciumoxalat- eller struvitkristaller. Dessa kristaller kan med lite otur klumpa ihop sig och bilda klibbiga matrix eller stenar vilket kan orsaka livshotande tillstånd hos huvudsakligen hankatter (detta pga. deras långa urinrör). Mer koncentrerad urin ger även lägre urinvolym vilket leder till att urinen blir liggandes i urinblåsan längre perioder och detta ger eventuella bakterier tillfälle att reproducera sig och orsaka urinvägsinfektion.

Om katten får i sig mycket vätska ökar urinvolymen och urinen är väldigt utspädd. Detta leder till att katten kissar oftare och urinblåsan och urinvägarna sköljs ur oftare vilket minskar risken för att kristaller skall klumpa ihop sig och eventuellt skadliga bakterier sköljs ur innan de hinner orsaka någon skada.

Ett flertal studier har visat att katter som bara äter våtfoder producerar större mängder urin än katter som bara äter torrfoder (trots att de dricker tillräckligt med vatten). En studie har visat att katter som åt en kost bestående av 10 % vatten producerade 63 ml urin per dag. Katternas urinvolym ökade till 112 ml/dag när de fick en kost bestående av 75 % vatten. Katternas urin hade även högre densitet när de åt maten innehållande 10 % vatten än när de åt maten innehållande 75 % vatten.

Många faktorer samverkar när det gäller urinvägsproblem med vätskefaktorn ska inte underskattas.

måndag 9 februari 2009

Vad är riktig kattmat?

Kärt barn har många namn, jag personligen struntar i vad man kallar den princip man följer. Det är principen som är den viktiga. BARF, raw feeding, funtional food, the prey model... kalla det vad ni vill.


Riktig kattmat är för mig mat som efterliknar kattens naturliga föda: smågnagare, småfåglar, reptiler och insekter. Det är sådan mat katten är gjord för att äta, men många katter har idag inte möjlighet att fixa mat själv så det blir vi kattägare som får ta ansvar för den biten. Jag är helt övertygad om att katten mår som bäst när den får så naturnära mat som möjligt. Katten har klarat sig många tusen år på den typen av mat och katten är fysiologiskt samma djur idag som den var för 2000 år sedan.

Mina katter utfodras efter denna mall. Varför tycker jag att just de proportionerna är lämpliga? Det handlar helt enkelt om att de enligt min uppfattning efterliknar de naturliga bytesdjurens sammansättning rätt så väl. Alla bytesdjur har inte samma sammansättning, men på något sätt får man försöka dra ett genomsnitt. Det finns säkert de som är av en annan uppfattning än jag om vilka proportioner som är lämpliga, men denna mall har fungerat väl för mig i snart 6 år så jag håller mig till den.

Katterna får denna typ av mat från att de börjar äta fast föda. Jag börjar med malet kött av olika slag och när kattungarna kan äta ordentligt börjar jag servera malda ben. Vid 6 veckors ålder kan de äta hela ben och från den åldern äter de samma mat som de vuxna katterna. Enda skillnaden är att kattungarna får mat 5-6 ggr/dag istället för 2-3 ggr/dag.

Det serveras köttben (kyckling), nöt-, fläsk- och lammkött. Tunga, kycklingmagar, hjärta och lever. Allting ges rått, för att näringsämnena inte ska förstöras. Jag ger inte så mycket "övrigt". Det som går in under den avdelningen idag är fiskolja och den yoghurt katterna får i sig när de rengör tallrikarna efter frukosten. Lite burkmat slinker också in (inte alla kattvakter gillar att slabba med rått kött).

fredag 6 februari 2009

Protein

Proteiner är uppbyggda av aminosyror. Katten behöver 20 st olika aminosyror och av dessa är 10 st essentiella aminosyror dvs. katten kan inte syntetisera tillräckliga mängder själv och måste därför få i sig dem via maten.

Protein behövs bla. för att bygga upp muskler, senor och ligament men hos katten är protein tillsammans med fett den primära energikällan. Enzymer, hormoner och neurotransmittorer är ofta proteiner/aminosyror.

Om man ger ett allätande djur en proteinfattig kost kommer den att spara på aminosyrorna genom att minska på aktiviteten hos aminosyratransferas och andra enzymer som är inblandade i nedbrytning av protein. Detta sker inte hos katten om man ger den proteinfattig mat. Vetenskapliga studier har visat att katten har en väldigt begränsad förmåga att anpassa proteinnedbrytningen efter mängden protein i maten. Katten fortsätter att använda protein som energikälla (även för andra ändamål) även när maten bara innehåller små mängder protein. Man skulle kunna säga att allätare tex. människan har en "av-och-på-knapp" för proteinkatabolism medan katten saknar en sådan.

De bytesdjur som utgör kattens naturliga kost innehåller mycket protein, måttliga mängder fett och väldigt lite kolhydrater. Antagligen har denna kost inneburit att katten aldrig behövt en "av-och-på-knapp" för proteinkatabolismen, den har hela tiden fått i sig mycket protein via kosten och därför har det aldrig funnits ett behov av att kunna slå av proteinkatabolismen.

Förutom kattens generellt större behov av aminosyror finns det några specifika aminosyror som katten har särskilt stort behov av och det är aminosyrorna arginin, cystein, metionin och taurin.

Arginin

Denna aminosyra behöver katten bla. för att kunna omvandla ammoniak till urinämne, för att öka utsöndring av endokrina vätskor och för att kunna binda kväve. Brist på arginin leder till att katten drabbas av hyperammonemi (salivering, neurologiska abnormaliteter, kräkningar, stelkramp och koma) och katten kan dö bara några timmar efter att symptomen visat sig. Katter som äter en köttbaserad kost löper dock ingen risk för att drabbas av argininbrist eftersom animalisk vävnad innehåller stora mängder arginin.

Cystein och metionin

Det finns många olika förklaringar till varför katten har särskilt stort behov av dessa två aminosyror, men det huvudsakliga skälet till det är att de är glukogena aminosyror som bryts ner till pyruvat som oxideras och förser katten med energi. Hos hundar och andra djur fyller metionin och cystein många funktioner, men omvandlas främst till taurin, homocystein och S-adenosyl-metionin och dess metaboliter, vilka är viktiga antioxidanter som bekämpar fria radikaler.

Utöver nämnda funktioner är kattens cysteinbehov stort pga. produktionen av hår och felinin, en svavelinnehållande aminosyra man finner i urinen hos katter. Felininets funktion är i stort sett okänd, men det kan vara viktigt för revirmarkering.

Både metionin och cystein finner man i stora mängder i animalisk vävnad så brister är ovanliga hos katter som äter en köttbaserad kost. Brist kan dock uppstå hos anorektiska katter och katter som äter mat innehållande vegetabiliskt protein. Metionin- eller cysteinbrist visar sig ofta genom dålig tillväxt hos kattungar eller dermatos och dålig päls hos vuxna katter.

Taurin

Taurin är en svavelinnehållande beta-aminosyra; men den är essentiell för syn, kardiovaskulär muskelfunktion och normal funktion hos nerv-, reproduktions- och för immunsystemet.

Taurin är essentiellt för katten eftersom den inte kan syntetisera tillräckliga mängder av taurinets föregångare (metionin och cystein). De enzym som behövs för taurinsyntes (cysteindioxygenas och cysteinsvavelsyradekarboxylas) har mycket låg ktivitet hos katt. Hos katten sker en konstant taurinförlust till gallan då endast taurin kan binda gallsyror. För att komplicera det ytterligare är kattens taurinbehov beroende av många faktorer bla. men inte enbart proteinkällan (taurin finns i animaliskt protein men måste tillsättas när kosten innehåller vegetabiliskt protein), den kommersiella bearbetningen (upphettning minskar taurinets biotillgänglighet), mängden svavelinnehållande aminosyror i kosten (taurin syntetiseras från svavelinnehållande aminosyror [metionin och cystein], även om katten inte kan tillgodose sitt behov på detta sätt) och mängden kostfiber i maten (fiberrik kost kräver mer taurin).

Taurinbrist orsakar dilaterad kardiomyopati, retinal degeneration samt reproduktionsstörningar (missfall, deformerade kattungar).

Kan man då komplettera med vegetabiliskt protein när man sett till att maten innehåller tillräckligt mycket essentiella aminosyror? Det kan man, men man bör ha klart för sig att olika slags protein har olika biologiskt värde för katten dvs. kattens kropp kan tillgodogöra sig proteiner olika bra.

Inget protein har 100 % biologiskt värde, men ägg kommer närmast. Ägg anses kunna ha så högt biologiskt värde som 95 %. Av de vegetabiliska proteiner man ofta hittar i kommersiellt foder ligger ris bäst till, men majs, som är det i särklass mest använda har (tillsammans med tex. vetegluten och bönor) ett biologiskt värde på 65%. Det kan jämföras med de vanligaste animaliska proteinkällorna kyckling och fisk som ligger på 80%.