måndag 23 februari 2009

Internationella enheter (IE)

Internationella enheter (IE eller IU på engelska) är ett mått på ett ämnes biologiska aktivitet. Detta är ingen konstant utan varierar från ämne till ämne. När man ska konvertera ett ämne från tex. mg/kg till IE/kg måste man alltså ta hänsyn till exakt vad för ämne det handlar om.

För A-vitamin gäller att 1 IE=0,3 μg.

För D-vitamin gäller att 1 IE=0,025 μg.

Det är lite mer komplicerat för E-vitamin eftersom E-vitamin är ett samlingsnamn för olika ämnen, tokoferoler. Olika tokoferoler har olika biologisk aktivitet.

För syntetiskt dl-α-tokoferol gäller att 1 IE=1.10 mg

För syntetiskt dl-α-tokoferolacetat gäller att 1 IE=1 mg

För syntetiskt dl-α-tokoferolsuccinat gäller att 1 IE=0.89 mg

För naturligt d-α-tokoferol gäller att 1 IE=1.49 mg

För naturligt d-α-tokoferolacetat gäller att 1 IE=1,36 mg

För naturligt d-α-tokoferolsuccinat gäller att 1 IE=1.21 mg

söndag 22 februari 2009

Vatten

Vatten är livsviktigt för alla levande varelser. Det är oftast ingenting vi tänker mer på. Vi dricker när vi är törstiga. Vi tänker nog inte heller på hur mycket vatten vi faktiskt får i oss under en dag och om vi tänker på det tänker vi nog främst på den mängd vi dricker. Hur många tänker på allt vatten vi äter?

Kattens kropp är gjord för att livnära sig på hela bytesdjur och kattens bytesdjur består inte bara av kött, ben och päls utan även av stora mängder vatten. Bytesdjuren består av 65-75 % vatten.

Katten får i sig vatten på tre sätt:

- via sin föda
- genom att dricka
- via ämnesomsättningen (ämnesomsättningen skapar 10-13 g vatten per 100 kcal omsättbar energi)

Om en katt äter 10 sorkar á 40 g på en dag får den totalt i sig 400 g mat. Om 65% av sorken är vatten innebär detta att katten "äter" 260 ml vatten. Grundbehovet av vatten hos en vuxen, frisk katt är ~60 ml/kg så 260 ml vatten täcker vätskebehovet helt och fullt hos en katt på 4,3 kg. Katten behöver alltså inte dricka särskilt mycket vatten så länge den äter en vätskerik kost.

Om samma katt (den som väger 4,3 kg) istället äter torrfoder med en vätskehalt på 8% äter den ca 65 g mat/dag och då "äter" den bara drygt 5 ml vatten. Resterande 255 ml måste katten dricka.

Problem kan uppstå om katten inte lyckas dricka dessa 255 ml.

Ju mer katten koncentrerar sin urin ju högre densitet får urinen. Det innebär att ju mer koncentrerad urinen är ju fler potentiellt farliga ämnen samlas i urinen tex. kalciumoxalat- eller struvitkristaller. Dessa kristaller kan med lite otur klumpa ihop sig och bilda klibbiga matrix eller stenar vilket kan orsaka livshotande tillstånd hos huvudsakligen hankatter (detta pga. deras långa urinrör). Mer koncentrerad urin ger även lägre urinvolym vilket leder till att urinen blir liggandes i urinblåsan längre perioder och detta ger eventuella bakterier tillfälle att reproducera sig och orsaka urinvägsinfektion.

Om katten får i sig mycket vätska ökar urinvolymen och urinen är väldigt utspädd. Detta leder till att katten kissar oftare och urinblåsan och urinvägarna sköljs ur oftare vilket minskar risken för att kristaller skall klumpa ihop sig och eventuellt skadliga bakterier sköljs ur innan de hinner orsaka någon skada.

Ett flertal studier har visat att katter som bara äter våtfoder producerar större mängder urin än katter som bara äter torrfoder (trots att de dricker tillräckligt med vatten). En studie har visat att katter som åt en kost bestående av 10 % vatten producerade 63 ml urin per dag. Katternas urinvolym ökade till 112 ml/dag när de fick en kost bestående av 75 % vatten. Katternas urin hade även högre densitet när de åt maten innehållande 10 % vatten än när de åt maten innehållande 75 % vatten.

Många faktorer samverkar när det gäller urinvägsproblem med vätskefaktorn ska inte underskattas.

måndag 9 februari 2009

Vad är riktig kattmat?

Kärt barn har många namn, jag personligen struntar i vad man kallar den princip man följer. Det är principen som är den viktiga. BARF, raw feeding, funtional food, the prey model... kalla det vad ni vill.


Riktig kattmat är för mig mat som efterliknar kattens naturliga föda: smågnagare, småfåglar, reptiler och insekter. Det är sådan mat katten är gjord för att äta, men många katter har idag inte möjlighet att fixa mat själv så det blir vi kattägare som får ta ansvar för den biten. Jag är helt övertygad om att katten mår som bäst när den får så naturnära mat som möjligt. Katten har klarat sig många tusen år på den typen av mat och katten är fysiologiskt samma djur idag som den var för 2000 år sedan.

Mina katter utfodras efter denna mall. Varför tycker jag att just de proportionerna är lämpliga? Det handlar helt enkelt om att de enligt min uppfattning efterliknar de naturliga bytesdjurens sammansättning rätt så väl. Alla bytesdjur har inte samma sammansättning, men på något sätt får man försöka dra ett genomsnitt. Det finns säkert de som är av en annan uppfattning än jag om vilka proportioner som är lämpliga, men denna mall har fungerat väl för mig i snart 6 år så jag håller mig till den.

Katterna får denna typ av mat från att de börjar äta fast föda. Jag börjar med malet kött av olika slag och när kattungarna kan äta ordentligt börjar jag servera malda ben. Vid 6 veckors ålder kan de äta hela ben och från den åldern äter de samma mat som de vuxna katterna. Enda skillnaden är att kattungarna får mat 5-6 ggr/dag istället för 2-3 ggr/dag.

Det serveras köttben (kyckling), nöt-, fläsk- och lammkött. Tunga, kycklingmagar, hjärta och lever. Allting ges rått, för att näringsämnena inte ska förstöras. Jag ger inte så mycket "övrigt". Det som går in under den avdelningen idag är fiskolja och den yoghurt katterna får i sig när de rengör tallrikarna efter frukosten. Lite burkmat slinker också in (inte alla kattvakter gillar att slabba med rått kött).

fredag 6 februari 2009

Protein

Proteiner är uppbyggda av aminosyror. Katten behöver 20 st olika aminosyror och av dessa är 10 st essentiella aminosyror dvs. katten kan inte syntetisera tillräckliga mängder själv och måste därför få i sig dem via maten.

Protein behövs bla. för att bygga upp muskler, senor och ligament men hos katten är protein tillsammans med fett den primära energikällan. Enzymer, hormoner och neurotransmittorer är ofta proteiner/aminosyror.

Om man ger ett allätande djur en proteinfattig kost kommer den att spara på aminosyrorna genom att minska på aktiviteten hos aminosyratransferas och andra enzymer som är inblandade i nedbrytning av protein. Detta sker inte hos katten om man ger den proteinfattig mat. Vetenskapliga studier har visat att katten har en väldigt begränsad förmåga att anpassa proteinnedbrytningen efter mängden protein i maten. Katten fortsätter att använda protein som energikälla (även för andra ändamål) även när maten bara innehåller små mängder protein. Man skulle kunna säga att allätare tex. människan har en "av-och-på-knapp" för proteinkatabolism medan katten saknar en sådan.

De bytesdjur som utgör kattens naturliga kost innehåller mycket protein, måttliga mängder fett och väldigt lite kolhydrater. Antagligen har denna kost inneburit att katten aldrig behövt en "av-och-på-knapp" för proteinkatabolismen, den har hela tiden fått i sig mycket protein via kosten och därför har det aldrig funnits ett behov av att kunna slå av proteinkatabolismen.

Förutom kattens generellt större behov av aminosyror finns det några specifika aminosyror som katten har särskilt stort behov av och det är aminosyrorna arginin, cystein, metionin och taurin.

Arginin

Denna aminosyra behöver katten bla. för att kunna omvandla ammoniak till urinämne, för att öka utsöndring av endokrina vätskor och för att kunna binda kväve. Brist på arginin leder till att katten drabbas av hyperammonemi (salivering, neurologiska abnormaliteter, kräkningar, stelkramp och koma) och katten kan dö bara några timmar efter att symptomen visat sig. Katter som äter en köttbaserad kost löper dock ingen risk för att drabbas av argininbrist eftersom animalisk vävnad innehåller stora mängder arginin.

Cystein och metionin

Det finns många olika förklaringar till varför katten har särskilt stort behov av dessa två aminosyror, men det huvudsakliga skälet till det är att de är glukogena aminosyror som bryts ner till pyruvat som oxideras och förser katten med energi. Hos hundar och andra djur fyller metionin och cystein många funktioner, men omvandlas främst till taurin, homocystein och S-adenosyl-metionin och dess metaboliter, vilka är viktiga antioxidanter som bekämpar fria radikaler.

Utöver nämnda funktioner är kattens cysteinbehov stort pga. produktionen av hår och felinin, en svavelinnehållande aminosyra man finner i urinen hos katter. Felininets funktion är i stort sett okänd, men det kan vara viktigt för revirmarkering.

Både metionin och cystein finner man i stora mängder i animalisk vävnad så brister är ovanliga hos katter som äter en köttbaserad kost. Brist kan dock uppstå hos anorektiska katter och katter som äter mat innehållande vegetabiliskt protein. Metionin- eller cysteinbrist visar sig ofta genom dålig tillväxt hos kattungar eller dermatos och dålig päls hos vuxna katter.

Taurin

Taurin är en svavelinnehållande beta-aminosyra; men den är essentiell för syn, kardiovaskulär muskelfunktion och normal funktion hos nerv-, reproduktions- och för immunsystemet.

Taurin är essentiellt för katten eftersom den inte kan syntetisera tillräckliga mängder av taurinets föregångare (metionin och cystein). De enzym som behövs för taurinsyntes (cysteindioxygenas och cysteinsvavelsyradekarboxylas) har mycket låg ktivitet hos katt. Hos katten sker en konstant taurinförlust till gallan då endast taurin kan binda gallsyror. För att komplicera det ytterligare är kattens taurinbehov beroende av många faktorer bla. men inte enbart proteinkällan (taurin finns i animaliskt protein men måste tillsättas när kosten innehåller vegetabiliskt protein), den kommersiella bearbetningen (upphettning minskar taurinets biotillgänglighet), mängden svavelinnehållande aminosyror i kosten (taurin syntetiseras från svavelinnehållande aminosyror [metionin och cystein], även om katten inte kan tillgodose sitt behov på detta sätt) och mängden kostfiber i maten (fiberrik kost kräver mer taurin).

Taurinbrist orsakar dilaterad kardiomyopati, retinal degeneration samt reproduktionsstörningar (missfall, deformerade kattungar).

Kan man då komplettera med vegetabiliskt protein när man sett till att maten innehåller tillräckligt mycket essentiella aminosyror? Det kan man, men man bör ha klart för sig att olika slags protein har olika biologiskt värde för katten dvs. kattens kropp kan tillgodogöra sig proteiner olika bra.

Inget protein har 100 % biologiskt värde, men ägg kommer närmast. Ägg anses kunna ha så högt biologiskt värde som 95 %. Av de vegetabiliska proteiner man ofta hittar i kommersiellt foder ligger ris bäst till, men majs, som är det i särklass mest använda har (tillsammans med tex. vetegluten och bönor) ett biologiskt värde på 65%. Det kan jämföras med de vanligaste animaliska proteinkällorna kyckling och fisk som ligger på 80%.

Fett

Fett ger ungefär 3 gånger så mycket energi som kolhydrater och proteiner gör. Fett ger dock inte bara energi utan behövs för att cellmembranen skall fungera och det behövs upptaget av fettlösliga vitaminer.


Mättat fett

Denna typ av fett erbjuder "bara" katten energi och vi människor är vana vid att undvika mättat fett pga. det dåliga kolesterolet men katter har inga problem med kolesterolet så de tar ingen skada av mättat fett. Mättat fett finns det i animaliska produkter.

Omega 3-fettsyror
Dessa är essentiella fettsyror och de kan inte syntetiseras av kroppen själv. Katten kan till skillnad från allätande djur inte omvandla alfa-linolensyra till EPA och DHA eftersom den saknar det enzym som står för konverteringen, därför måste katten få i sig dessa fettsyror via kosten. Omega 3-fettsyror har visat sig ha många gynnsamma egenskaper bla. har de antiinflammatoriska egenskaper och de ökar syresättningen av hjärnan. Omega 3-fettsyror finner man främst i fisk men även i kött från vilt och ekologiskt uppfödd boskap.

Omega 6-fettsyror
Även dessa fettsyror är essentiella och katten kan inte syntetisera dem. En för katten väldigt viktig fettsyra är arakidonsyran och den får katten enkom från animaliskt fett. Omega 6-fettsyror behövs för syntes av hormonet prostaglandin och de ger sund hud och päls.

Kattens kost behöver i regel inte berikas med Omega 6-fettsyror utan det är främst Omega 3-fettsyror som brukar behöva tillsättas. Det är viktigt att hålla en sund balans mellan Omega 6- och Omega 3-fettsyrehalten. Det är dock inte helt enkelt att säga vilken kvot som är den optimala eftersom vetenskapen inte är helt eniga på området. Det finns bud på allt från en kvot om 4:1 till 10:1.

Kolhydrater

Stärkelse

Katten har inget fysiologiskt behov av stärkelse då katten främst utvinner energi från fett och proteiner. Katten har ett flertal fysiologiska anpassningar som återspeglar deras förväntade låga stärkelseintag. För det första saknar katten amylas, det enzym som står för den primära kolhydratspjälkningen, i sin saliv. Katten har även väldigt låg amylasaktivitet i tunntarmen och bukspottkörteln samt låg aktivitet av disackaridaser som spjälkar kolhydrater i tunntarmen.

Detta innebär dock inte att katten inte kan använda stärkelse. Katten är faktiskt väldigt effektiv i att använda enkla sockerarter. Höga halter stärkelse i maten kan dock orsaka diarré eftersom stärkelsen kan börja jäsa i kattens tjocktarm om inte kroppen kan ta hand om den.

Hos de flesta djur är hexokinas (ett konstitutivt enzym) och glukokinas (ett inducerbart enzym) aktiva och svarar för fosforylering och lagring av glukos eller glukosoxidation. Katten skiljer sig på det sätt att den har minimal aktivitet av glukokinas i levern och aktiviteten kan inte anpassas efter kolhydratintaget. Katten har även väldigt låg aktivitet av glykogensyntetas (enzymet ansvarigt för glykogenlagring i levern) vilket innebär att katten inte kan lagra stärkelse som glykogen i levern utan den lagras som fett. Antagligen är skälet till den låga glukokinas- och glykogensyntetasaktiviteten att katten metaboliskt är programmerad till att använda glukogena aminosyror och fett som energikällor, inte stärkelse. Katten har inte heller enzymet fruktokinas i levern och detta medför att katten lätt drabbas av hyperglykemi (högt blodsocker) och syraförgiftning om maten innehåller stora mängder enkla sockerarter.

Hos köttätare är blodglukosnivån konstant (dvs. den fluktuerar inte så mycket) till skillnad från den hos allätare då glukos frigörs i små kontinuerliga strömmar över en längre tidsperiod. Detta pga. den glukogena katabolismen av proteiner. Därför lagras den stärkelse, som inte lagras som glykogen i musklerna eller som inte används som energi, som fett.


Fibrer


Det pratas mycket om fibrer och det råder väl en del tvetydigheter kring om katter behöver fibrer eller om de bara är välgörande. Mina katter får väldigt sällan vegetabilier i sin kost och därmed inga fibrer men de verkar klara sig bra ändå. Vissa katter kan dock må bra av tillskott av fibrer.

Det finns både lösliga och olösliga växtfibrer tex. pektin, hemicellulosa, lignin och oligosakkarider och de olika ämnena har olika egenskaper.

Olösliga fibrer
Olösliga fibrer som cellulosa fyller ut tarmen och hjälper tarmen att fungera normalt, främst genom att reglera tarmrörelse. För mycket fibrer ger dock större mängd avföring samt hämmar absorptionsförmågan av andra näringsämnen. Stor mängd olösliga fibrer kräver även ett ökat vätskeintag eftersom det då krävs mer vätska för att ge avföringen rätt konsistens. Kort sagt kan man säga att lagom med fibrer normaliserar tarmfunktionen. I det vilda får katten i sig väldigt lite olösliga fibrer och den har då inget egentligt behov av dem heller eftersom olösliga delar (päls, klor, tänder och liknande) från bytesdjuren fyller fibrernas funktion.

Lösliga fibrer
Lösliga fibrer (tex. FOS=frukto-oligosakkarider och MOS=mannos-oligosakkarider) är vattenlösliga och spjälkningsbara. Guar kan spjälkas upp till kortkedjiga fettsyror som kan användas som energi i enterocyterna, för att surgöra tarmen eller för att dra till sig vatten via osmos. Jäsning av FOS är välgörande för mag-tarmkanalen då den främjar goda bakterier som bifidus och lactobacillus och hämmar patogena bakteriers utveckling. Källor toll FOS är bla. loppfröskal och cikoria. MOS hämmar också patogena bakteriers utveckling, detta genom att hindra dem från att fästa på tarmens slemhinna. MOS finner man i cellväggen hos jäst.

söndag 1 februari 2009

Torrsubstans

För den som är intresserad av att jämföra foder med olika vätskeinnehåll med varandra är begreppet torrsubstans (ts) högst relevant. Varför? Jo, om man på ett rättvist sätt ska kunna jämföra foder med varandra måste man standardisera dem. Detta gör man genom att räkna bort vätskan. Fodertillverkarna har inte för vana att göra detta åt oss utan vi får göra det själva.

För den som gör egen kattmat kan det ibland kännas skönt att kunna räkna på näringsinnehållet, på så vis kan man försäkra sig (så gott det går) om att fodret innehåller tilräckligt av det katten behöver. Varken för lite eller för mycket av något. Formeln är väldigt enkel:

näringsvärde i % (g/100g) / torrsubstansen i %

torrsubstans=100%-vätskehalten i %


Ex. 1
En mus innehåller ungefär 2/3 vatten. Ts i en mus är således ungefär 100%-67%=33%. Den innehåller (det beror givetvis på ålder, art/stam, kost osv.), "as is", ungefär 20% protein och 9% fett. (FelineFuture)

Proteinhalten i ts: 20% / 33%

Fetthalten i ts: 9% / 33%

Musen innehåller, i ts, ungefär 60% protein och 27% fett.

Ex. 2
Kattmat X innehåller 82% vatten. Ts blir då 100%-82%=18%. Maten innehåller, "as is", 10.5% protein och 5% fett.

Proteinhalten i ts: 10.5% / 18%

Fetthalten i ts: 5% / 18%

Kattmat X innehåller, i ts, ungefär 58% protein och ca 28% fett.

Ex. 3

Kattmat Y innehåller 8% vatten. Ts=100%-8%=92%. Maten innehåller, "as is", 32% protein och 15% fett.

Proteinhalten i ts: 32% / 92%

Fetthalten i ts: 15% / 92%

Kattmat Y innehåller, i ts, ungefär 35% protein och ca 16% fett.

Nu är de olika typerna av mat standardiserade och vi kan jämföra dem med varandra. Det foder som innehöll till synes mest protein och fett visade sig innehålla minst! Katter som äter mat innehållandes mycket vätska behöver visserligen äta större mängd mat för att få i sig den näring de behöver, men det i sig är inte negativt. De katterna får i sig i princip allt vatten de behöver via sin föda så ägarna behöver inte oroa sig för att katterna inte får i sig tillräckligt med vätska.